2008-03-29

Födelsedagskalas

Idag hade vi kalas för släkten här i vårt lilla hem. Vi har ju båda två nyss fyllt år så vi slog ihop kalasen till ett enda stort. Spända var vi för nu skulle ju the pärons möta varandra för första gången. Det är ju alltid svårt att veta hur alla skall komma överens o så men i det stora hela kändes det bra.

Innan jag och David flyttade ihop så kunde man ju ha kalas för både kompisar och släkt samtidigt men det går inte längre :), nu är vi för mycket släkt. Vi dukade upp för 20 personer och väntade..





Dagens första paket stod pappa och Tency för. De tyckte tydligen att de kunde vara bra om vi öppnade det innan kalaset.....





...och när vi såg att det var en ny KAFFEBRYGGARE så förstod vi varför..*s*´Man kan ju inte ha kalas utan kaffe!



Paket nr2 stod Martin och Eva för, en resväska.

GUUD, sicken tur för oss, för vi har alltid lånat deras eller pappas resväskor när vi rest, men nu skall dom ju med till Thailand hela bunten så där hade vi stått utan väska *s*. Det var en jättesmart väska med både hjul och dragstång, den skall få resa mycket!




Även katter vill ha födelsedagstårta! Mamma lyfte upp Rambo i knät och han var inte sen att lapa i sig lite chokladtårta.







Här sitter halva gänget till bords. Från vänster så har vi Eva, pappa, Torsten, mamma, Anders, Per, Isak och Katarina.
Vi mumsade på hemgjorda smörgåstårtor med lax och skinka (Evas goda recept) och tårta med choklad, vanilj och ananas :).Vi fick väldigt mycket fina presenter, tack så mycket allihopa!!

Jag och David har köpt en egen lite present till oss själva, nämligen en resa till Budapest! Vi åker onsdag till lördag i slutet på april och det skall bli så himla härligt! Bara mysa och rå om varann, promenera i vackra miljöer, shoppa (hmm....*s*), äta gott och allmänt koppla av.

Nää, nu kallar kudden så det får skrivas mer en annan dag. Kramiz på er alla!

Födelsedagskalas

Idag hade vi kalas för släkten här i vårt lilla hem. Spånda var vi för nu skulle the pärons möta varandra för första gången. Det är ju alltid svårt att veta hur alla skall kömma överens o så men i det stora hela kändes det bra.